tjockisbella

Igår när jag var ute och vandrade på kvällskvisten så skulle jag korsa en väg. Som vanligt gick jag och tänkte på något helt annat. Det slutade med att jag snubblade till och flög framåt ungefär tre meter, fick aldrig tillbaka fotfästet utan föll hjälplöst mot asfalten. I ett tappert försök att rädda mitt eget liv så tog jag emot fallet med mina händer. Händera skrapades upp ordentligt och blodet sprutade. 
Halvgråtandes med blödande händer låg jag och sprattlade på rygg mitt på vägen då jag såg en bil komma mot mig i full fart!! PANIK!
I sista sekund hinner jag rulla bort från vägen och förhindrar bilen att köra över mig. Puuh!
JAG LEVER!




(OBS! Kan förekomma lite överdrivenhet i denna text men annars är allt sant)